Här går det fint
Ikväll ska vi åka bort jag och Lea vi ska åka förbi en arbetskompis till mig en liten sväng så jag hoppas att hon är snäll då. Så att man kan stanna en liten stund iaf. Nåja det visar sig.
Mammas tjej i sin söta lilla mössa
Besök
Pappa Thomas har vi skickat på affären för att köpa lite blöjor, lite magdroppar och lite mjölk och juice, så han borde komma hem snart.
Vet inte om jag skrivit detta tidigare men det känns så snopet att det blev snitt, det var ju så mycket som jag missade. Är bitter över att jag inte fick hålla henne när hon kom ut. Jag är bitter över att ha missat hela förlossningen och all smärta. ( Inte för att snitt är en dans på rosor) Bitter över att ha missat att känns riktiga krystvärkar. Sen fick jag aldrig prova varken lustgas eller TENS apparaten.
Jag fick inge fika med flagga, det fick Thomas fika ensam. Jag missade hennes första timmar utanför min kropp.......
Men jag är så glad att hon finns så det går inte att beskriva med ord. Jag kommer älska henne så länge jag lever hon kommer alltid att vara mitt allt.
Sen har vi skickat in till skatteverket och hennes namn blir Lea Gullan Ahola Holmgren:-)
och nu ska jag gå och kika på min sovande sessa:-)
Så kan det gå
passar på att sitta vid datorn en stund medan Lea sover:-) Igår kväll var hon skapligt grining, tror att hon var övertrött men hon somnade till slut iaf. Jag tycker ändå att hon sover rätt bra under natten hon vaknar vid 4.30 och vill ha lite mat och sen vid 8-9, så än så länge är jag inte döds trött. Sen hinner man ju vila under dagen när hon sover också. Fast nu blev det datorn ist:-)
I tisdags hade vi hem en barnmorska som kollade läget. Hade sett fram emot det, men snacka om kärring hon var så bitter och tråkig och fick en att känna sig as sämst! Thomas fick sig en avhyvling för att han röker emellanåt ( aldrig inne) skulle aldrig ha nämnt det för henne. Sen fick man absolut inte ge vanlig flaska om man skulle göra det och man skulle handpumpa brösten. Orka handpumpa om det ska göras. Jag har då införskaffat den billigaste pumpen från Apoteket och den tänker jag fortsätta med.
Sen ska jag och Lea till henne på måndag,, SUCK men tycker jag att hon är lika hemsk då ska jag försöka byta.
Sen i slutet av september kommer ju jag och lillan att åka upp till Boden och hälsa på alla där. Ska bli jätte roligt att få visa henne för alla. Man är ju så stolt som mamma:-) Även om det inte är unikt att få barn så känner man sig stoltast i hela världen och man tycker ju att ens eget barn är det finaste som finna. Känslan att vara mamma till en liten går ju inte att beskriva. trodde inte jag skulle känna så stark som man verkligen gör.
annars flyter allt på bra, lite knepigt att få in rutiner men det kommer hon är ju inte 2 veckor än, så jag har inte gett upp hoppet:-)
Men sablar så ont i brösten man får av all ammning men jag tänker inte ge upp för det blir bättre och bättre. Men skönt att ge flaska nångång så dom stackarna får vila lite grann.
Nu ska jag spela lite Betapet innan det är matdags och blöjbyten på G igen...
Lite bilder på prinsessan Lea och Tova
Flickebarnet
Våran sessa:-)
Lea<3
Förlossningsberättelse
Söndagen den 9 augusti sent på kvällen började jag att få värkar. Hade ju tid för ställningstagande kl 8.15 dagen efter. Värkarna började lite smått och jag trodde att de skulle avta som vanligt. Hade ju inte haft särskilt mycket värkar innan. Men när de börjat hålla i sig en timme trodde jag att det skulle nog vara på G, och allt fortsatte och värkarna kom tätare och tätare. Så vid kl 6 åkte vi in till förlossningen, hade då haft värkar i 6 timmar och dom varade ca 1 minut med 3 minuters mellanrum. Inne på förlossningen blev jag undersökt och då var jag öppen endast 2 cm, snacka om att det kändes snopet. Men eftersom jag hade tid för ställningstagandet blev beslutet att jag fick stanna kvar där. Fick 2 citodon så jag skulle kunna vila lite eftersom jag inte sovit på ett dygn nästan. Så jag kunde vila i ca 2-3 timmar. Dom kollade ju bebisen och mig med ctg-kurva hela tiden och värkarna hade avtagit. Så då fick jag lite hjälp och en gel fördes upp i slidan som skulle mjuka upp livmodertappen och sätta igång det hela igen. Men efter ca 20 minuter kommer dom in och börjar kolla en massa och tillkallar läkaren, som lite tidigare gjort ett ultraljud. Dom pratar och kollar kurvan och jag är inte alls med i matchen men fattar att något är fel. Sen kommer ytterligare en läkare in och då börjar dom prata med mig. Thomas hade just då bara åkt iväg en snabbis för att handla något att äta.
Dom förklarar att det är dåligt med fostervatten och att bebisen reagerat på igångsättningen, att hjärtljuden sjönk en del under några intervaller för att arbetas upp till för högt. Med andra ord hon mådde dåligt där inne och var stressad. Ena läkaren förklarade för mig vad som hände och att dom skulle vilja plocka ut henne så fort som möjligt, för att risken fanns om hjärtljuden sjönk igen skulle hon inte klara av det något mera. Och att om det skulle bli en vanlig förlossning var risken att hon skulle klara sig minimal. Klart jag valde snitt och så fort som möjligt. Då var nog kl ca 12, och Thomas kom tillbaka och fann mig helt gråtandes i rummet med alla dessa läkare och barnmorskor. Så in med en kateter och sen bar det iväg till operation.
Väl där förberedde dom mig och sig själva och jag fick en ryggmärgsbedövning, vilket gjorde skit jävla ont! Den tog då fint bedövade bort hela mig i princip. Den skulle ta från bysten och ner men tog armar och hela allt utom huvude typ. Fick svårt att andas och blodtrycket svajade lite så jag höll på att spy flera gånger första minuterna. Tur att illamåendet försvann och jag kunde andas hyffsat normalt iaf.
Sen började dom skära upp mig och jag kände inte ett dugg bara att det svajade lite grann. Har lite dålig tidsuppfattning men efter kanske 10 minuter hör man ett litet gny och sen ett vrål och hon var ute:-) Dom sa direkt att det gick bra och barnmorskan gav henne till Thomas och jag fick se henne mycket snabbt, kunde inte vrida huvudet så jag fick ingen bra skymt av henne. Fick ju ligga kvar där och bli ihopsydd, sen fick jag åka till uppvaket.
Efter ca 1.5 timme där kom Thomas dit med våran älskade dotter Lea. Hon var det finaste jag nånsin sett och jag kände hur mycket jag älskade henne där och då.
Hon var en stor tjej vägde 4185 och var 54 lång:-) Och mådde jätte bra efter omständigheterna.
Fick senare veta av läkaren att det inte fanns något fostervatten kvar och att hon inte hade klarat en vanlig förlossning, hon hade inte ens klarat sig nån timme till i magen. Så jag är så otroligt tacksam över det jag fått till världen... Och otroligt tack till de underbara läkarna och barnmorskorna som jobbade denna dag. Kan inte tacka dom nog för att dom handlade snabbt och bra.........
Så nu vill jag bara att vi ska få leva lyckligt ihop med varandra:-)
No baby
Var grymt längesen det blev nå skrivet här.
För alla nyfikna så har inte lilla bebis tittat ut ännu är nu 12 dagar över tiden och det känns ju mindre spännande. Väntan och längtan är total. Känns som om det aldrig kommer att komma någon bebis heller, jag har gett upp hoppet.
Ska iaf till läkaren på måndag så då får vi se vad som händer. hoppas jag får ut något positivt av det besöket iaf.
Dagarna nu går långsamt och det är tur att jag har min mamma här:-) Hon har vart här i nästan 2 veckor nu, hon står för bästa sällskapet och hjälpen. hon tar ut Tova på promenader under dagarna och på kvällen när det har svalnat av går vi tillsammans:-)
Vi har även haft en massa projekt här hemma som vi donat med, skönt att ha lite och göra så går tiden lite forr´tare än om man sitter ensam hemma.
men just nu vill vi allihopa att bebisen ska komma. Det är som det ända jag kan tänka på nu.
Godnatt
